Hjälpen kom for sent

Af METTE HOLM

170 000 nomadfamiljer har drabbats av zud, en tyst katastrof. En torr och kall sommar följdes av en extremt kall vinter. Hittills har fler än sex miljoner boskapsdjur dött.

Ulan Bator

Mongoliets vinterkalla stäpp är en oändligt sorglig syn. Överallt ligger döda och döende djur. Getter, får och kor men också enstaka hästar, mongoliernas mest älskade djur. De som fortfarande lever är för svaga för att bräka, råma eller skria.

Isskorpan över betesmarkerna har under den extrema vintern vuxit sig tjock. Den är hård som sten och det är omöjligt för djuren att komma åt det lilla gräs som finns under den.

Alla visste att zud, mon­goliska för brist på bete, skulle komma i år, men ingen var förberedd på dess styrka. Över fyrtio dagar i följd med temperaturer under minus fyrtio grader decimerade stora hjordar och utplånade de små.

Ute på stäppen, på en bergssida i Altanbulag sum, sitter 52-årige Khad.

– Vi är två familjer här, säger han med en gest mot de två jurtor som vardera är fem, sex människors hem.

– Före zud hade vi tillsammans över tusen djur. Nu har vi inte ens tvåhundra.

Jurtorna har solfångare som räcker för att hålla igång en liten tv och en glödlampa. En ugn drivs med kospillning och fungerar som värmekälla och spis.

Khad har alltid haft sitt vinterläger i trakten men har aldrig varit med om något som liknar den gångna vintern.

– Senaste zuden var vintern 2000 till 2001. Den var katastrofal men inget mot den här, säger han.

Smältvattnet flyter i rännilar längs bergssidan, blandar sig med djurspillning, blod och kadaver. Framför en av jurtorna ligger ett dött brunt får, stelfruset med benet i vädret.

Utanför den andra en död ko, flådd och med sin ofödda kalv i den uttänjda magen. Små vita skinn från lamm som aldrig fötts hänger på tork.

Döda får ligger tillsammans med döda getter i en enorm hög mellan filttälten. De är fortfarande djupfrysta, men kommer att stinka när kylan släpper greppet. I god tid dessförinnan tänker familjerna ge sig av mot sommarbetestrakterna med sina överlevande djur.

Inne i den ena jurtan står en kalv och ett lamm, båda födda denna morgon, båda moderslösa och snart döda.

Khad har just fått vitaminer och kosttillskott till sina djur.

– Hade jag fått det tidigare så kanske ... Nu är det för sent, säger han.

Men till skillnad från många i samma situation ger han inte upp.

– Jag älskar stäppen och har levt här hela mitt liv. Jag kan inget annat än det här. Nu måste jag försöka avla fram färre och härdigare djur som jag lättare kan se till, säger Khad och förklarar att han planerar att para sina bästa djur med djur som varit starka nog att överleva i andra regioner.

Några kilometer bort, på en annan bergssida, har en nomadfamilj givit upp. De hade runt tvåhundra djur men nu finns inte ett enda kvar. Tre av barnen har varit ute och letat kodynga till ugnen. Varje dag måste de gå allt längre bort för att hitta något att elda med.

Föräldrarna är apatiska och orkar inte prata. Katastrofen har tagit ifrån dem all kraft.

Några hundar gnager på den sista kon, nyligen död men ännu inte helt djupfryst.

Familjer som mist alla sina djur har just inget annat val än att packa ihop sina tält och söka sig till städerna. Sannolikheten för att de ska finna något att leva av där är inte stor.

De enda levande varelser som frodas på stäppen är hundarna och gamarna som haft mer mat i vinter än de orkat äta.

Mongoliet

Befolkning: Cirka 3 miljoner.
Huvudstad: Ulan Bator.
Yta: 1,56 miljoner kvadratkilometer.
Förväntad livslängd: Män 65 år, kvinnor 70 år.
Råvaror: Metaller, mineraler, energi, textilier och hudar.
Huvudspråk: Mongoliska.
Huvudreligion: Buddhism.
President: Taskhiaglin Elbeg­dorj.
Styrande koalition: Det mongoliska folkets revolutionära parti och Det demokratiska partiet.
Viktigaste internationella förbindelser: De mäktiga grannarna Kina och Ryssland.
Historia: Mongoliet blev 1921 världens andra kommunistiska nation. Men efter sjuttio år som sovjetisk enpartistat bröt sig Mongoliet loss 1990.
Befolkning: En tredjedel av befolkningen bor i huvudstaden. Cirka 40 procent av landets arbetskraft ägnar sig åt boskapsskötsel, men det traditionella nomadlivet är hårt trängt av urbanisering och klimatförändringar.
Källa: BBC

Översättning: Karen Söderberg

Trykt i Sydsvenskan 23. april 2010

Powered by Drupal - Design by Anders Dybdal