Kvindeundertrykkelsens mange ansigter

AF Mette Holm, Sydsvenskan 28.11.2009

Damaskus’ fornemme diplomat- og regeringskvarter virker sterilt i forhold til sansebombardementet af dufte og lyde i souk’en. Høj musik dunker i den mintgrønne frisørsalon. En kvinde i stram, nedringet bluse, hår-extensions, stive botox-læber i permanent trutmund, nyligt skønhedsopereret næse og struttende bryster, der også ligner en tilføjelse, taler skingert i telefon. En appetitlig ung mand viser mig til rette ved hårvasken, inden han blidt masserer min hovedbund og vasker mit hår. En høj sort mand vimser omkring og serverer kaffe og chokolade.

I silkefrisørslag læner jeg mig tilbage i frisørstolen og overlader – med nogen nervøsitet – mit hår til selve den syriske præsidentfrues frisør. Han klipper flot, Damaskus’ bedste og dyreste, og han koster blot halvdelen af en tur hos min frisør på Christianshavn.

De fleste damefrisører i Syrien er tilsyneladende mænd; i hvert fald de synlige. Men der er endnu en verden i denne frisørsalon, en næsten usynlig parallelverden, som svagt åbenbarer sig bag mig i det store vægspejl, når tilslørede kvinder glider forbi som skygger og forsvinder bag en dør, ind i kvindeuniverset, hvor kvindelige frisører og skønhedseksperter huserer.

I den gamle bydel, i souk’ens snævre gyder ser jeg indhyllede kvinder som sorte fugle købe diminutivt undertøj i forretningerne, der alle betjenes af mænd. Bærer disse kvinder virkelig sidste skrig fra udenlandske designere og g-streng i guld under deres tunge gevandter? Velstående kvinders skjulte univers er både kostbart og kulørt lader jeg mig fortælle.

Jeg møder endnu en skjult verden i Amoohnahs Hammam. Vederkvægende dampbad, massage og fodbehandling med stærke kvinder, der skrubber og ælter mig. Denne fysiske renselse er underklassens – alle de intellektuelle og frigjorte kvinder, jeg har mødt, har kun foragt tilovers for det offentlige bad. I hammamen er jeg omgivet af frodige og hårdtarbejdende syriske kvinder; de er ikke rige og kommer næppe hos præsidentfruens frisør. Både ansatte og besøgende synger smukt og sanseligt i badet; håret er blankt og kraftigt, skødesløst opsat, nogle er nøgne, andre svøber sig i klæde eller stor løs undertrøje, de ryger vandpibe og cigaretter, drikker the og saft, de ler og de snakker om alvorlige ting (selvom jeg kun forstår ansigtsudtryk og tonefald); de virker fri.

Til slut sidder jeg i en tilstand af total afslapning og drikker blomsterthe. Det er aften. Hammamen lukker snart. Virkeligheden snører sig sammen om os. I takt med, at kvinderne ifører sig lag på lag på lag, svinder deres boblende energi. Da vi skilles udenfor i den snævre nattemørke gyde, kan jeg dårligt kende dem, helt indhyllede i mørke gevandter med ansigterne i tonløse folder. En dyster forandring – som stækkede fugle.

I endnu en helt anden verden i Damaskus - og måske i en forestilling om frihed? – sidder unge kvinder som kloner af MTV’s skønhedsidealer og udstiller deres kunstfærdige plastikkirurgiske tilpasninger i musiklounges med drinks i langstilkede glas.

Svært at afgøre, hvad der er mest undertrykkende: usynligheden eller kravene til syntetisk skønhed.

Mette Holm, Damaskus
De fina diplomat- och regeringskvarteren i Damaskus ter sig sterila i jämförelse med överdådet av dofter och ljud i souken, basaren. Men hög musik dånar i den mintgröna skönhetssalongen dit de välbärgade går.
En kvinna i åtsittande urringad blus, hårförlängningar och botox-läppar som stelnat till en permanent pussmun, talar högt i telefon. Hon har nyligen skönhetsopererat näsan och möjligen brösten som putar spetsigt.
En ung man visar mig till rätta vid hårtvätten och en lång svart kollega serverar kaffe och choklad.
Jag lutar mig bakåt och överlåter - något nervös - mitt hår till självaste syriska presidentfruns frisör. Han är den bästa och dyraste i Damaskus och klipper briljant.
De flesta damfrisörer i Syrien tycks vara män, i varje fall av dem man ser. Också denna salong rymmer en nästan osynlig parallellvärld bakom den heltäckande väggspegeln. Beslöjade kvinnor glider förbi som skuggor, öppnar en dörr och försvinner in i det kvinnouniversum där bara kvinnliga frisörer och kvinnliga skönhetsexperter håller till.
I den gamla deln av staden, i soukens smala gränder, ser jag beslöjade kvinnor köpa minimala underkläder i bodar med manliga expediter. Bär denna flock i flaxande svart verkligen senaste modet från utländska designrar och guldfärgade stringtrosor under sina tunga klädnader?
I de välbärgade kvinnornas dolda världar tycks livet te sig både dyrt och färgsprakande.
Jag möter en annan hemlig värld i Amoohnahs Hammam. Vederkvickande ångbad, massage, fotvård. Starka kvinnor som skrubbar och knådar. Hammamen är underklassens oas. De intellektuella och frigjorda kvinnor jag möter har bara förakt till övers för ett badhus dit alla kan komma.
Här omges jag av frodiga och hårt arbetande syriska kvinnor. De är inte rika och lär inte vara kunder hos presidentfruns frisör. Många, både i personalen och bland besökarna, sjunger och nynnar i badet.
Några av badgästerna är nakna. Andra sveper ett tygstycke runt sig eller går omkring i en stor t-shirt. Håret som är blankt och kraftigt snor de ihop uppe på huvudet. De röker vattenpipa och cigarretter, dricker te och saft, de skrattar och pratar fritt.
Till slut sitter jag totalt avspänd och dricker fruktte. Det är kväll och hammamen ska snart stänga. Allt eftersom kvinnorna drar på sig lager efter lager av tyg mattas deras bubblande energi.
När vi skiljs åt utanför i den mörka gränden känner jag knappt igen dem i deras mörka kläder och uttryckslösa ansikten.
I en helt annan värld i Damaskus, kanske i en föreställning om frihet, sitter unga kvinnor som kloner av MTV:s skönhetsideal i musikbarer och visar upp sina plastikkirurgiska attribut över färgglada drinkar i cocktailglas.
Det är inte helt lätt att avgöra vad som är mest kvinnoförtryckande: osynligheten eller kraven på syntetisk skönhet.

Översättning Karen Söderberg

Powered by Drupal - Design by Anders Dybdal