Børnebegrænsning koster pigebørn....

AF Mette Holm

Da Deng Xiaoping i 1979 gjorde op med tre årtiers bondekollektiver og planøkonomi i Kina, gjorde han også op med Mao Zedongs tese om, at jo flere kinesere, desto bedre.

Deng ville bekæmpe sult og fattigdom og besluttede at tøjle befolkningstilvæksten, så kineserne kunne brødføde sig selv. Siden 1979 har ægtepar i byer kun måttet få ét barn, mens ægtepar på landet har måttet få to, hvis førstefødte var en pige. Kinas vidt forgrenede slægtssystem blev heftigt beskåret på en enkelt generation. Men der er undtagelser; fx må etniske mindretal føde flere børn. I alt har befolkningspolitikken – med Kinas regerings egne ord - “sparet” verden for 400 millioner indbyggere

39 000 piger under ét år dør hvert år i Kina, fordi forældrene ikke plejer dem lige så godt som drenge, skriver Hong Kong-avisen South China Morning Post (SCMP) med henvisning til en officiel undersøgelse i 1990.

I Kina er der 38 millioner flere drenge og mænd end kvinder, født siden 1979. Den skævhed betyder ifølge professor Yuan Xin ved Befolknings- og Udviklingsinstituttet på Nankai Universitet i Tianjin, “naturligvis tabet af et tilsvarende antal kvinder i den samme periode,” skriver SCMP.

I Kina fødes der godt 120 drenge for hver 100 piger. Den normale balance er 103-107 drenge per 100 piger. Piger har aldrig været værdsat i Kina, fordi de bliver gift bort til en anden famlie. Til gengæld har drenge altid været skattet, fordi de viderefører slægten, bliver i hjemmet og er forældrenes pension i alderdommen. Der findes ikke nævneværdig ældrepension i Kina.

Befolkningsudviklingen vækker bekymring. Den statslige avis China Daily skriver, at “eksperter nu opfordrer til regulering af et-barnspolitikken” – for at rette op på kønsbalancen, og fordi der allerede nu kun er tre kinesere i den arbejdsdygtige alder for hver ældre kineser; om 20 år er tallet to til én.

Professor Yuan siger, at befolkningspolitikken har bidraget til den dramatisk skæve kønsfordeling. “Men den grundlæggende årsag er forkærligheden for drengebørn i en mandsdomineret kultur og manglende social og økonomisk udvikling,” siger han. Dertil kommer misbrug af fosterscanning til kønsbestemmelse. Selvom det er forbudt, bliver mange kvinder tvunget til at abortere pigefostre af svigerfamilien.

Yuan Xin siger, at hvis den naturlige kønsbalance skal genoprettes i Kina, må myndighederne sikre ældreforsorg, så gamle mennesker ikke er afhængige af sønner, og de må gennetrumfe forbuddet mod misbrug af fosterscanning til abort af pigefostre.

fra Sydsvenskan december 2009

Svensk version:

När Deng Xiaoping 1979 gjorde upp med tre decenniers bondekollektiv och planekonomi, skrotade han också Mao Zedongs tes om att ju fler kineser desto bättre.

Deng ville få slut på svält och fattigdom, och beslöt att hämma befolkningstillväxten så att Kina kunde bli självförsörjande. Därför har gifta par som bor i städer sedan 1979 bara haft tillåtelse att ha ett barn. Par på landsbygden får ha två, om den förstfödda är en flicka. Också etniska minoriteter kan ha tillåtelse att skaffa flera barn.

Sammantaget har Dengs radikala begränsningspolitik med Kinas egna ord "räddat världen undan 400 miljoner invånare".

Sedan 1979 har det fötts 38 miljoner fler pojkar än flickor i Kina.
Eller omvänt saknas det 38 miljoner kvinnor, säger professor Yuan Xin vid Befolknings- och utvecklingsinstitutet på Nankaiuniversitetet i Tianjin.

I Kina föds drygt 120 pojkar per 100 flickor. Naturens balans är 103 till 107 pojkar per 100 flickor. Flickor värdesätts traditionellt lägre än pojkar i det kinesiska samhället, eftersom de gifts bort och in i andra familjer. Pojkar stannar i hemmet och är sina föräldrars pensionsförsäkring på ålderdomen.

Varje år dör 39 000 flickor som ännu inte fyllt ett år för att deras föräldrar inte tar hand om dem lika bra som de vårdar sig om en pojke, enligt Hongkongtidningen South China Morning Post som refererar till en officiell undersökning från 1990-talet.

På sistone har befolkningsutvecklingen börjat väcka bekymmer. Den statliga tidningen China Daily skriver att experter kräver en översyn av ettbarnspolitiken, dels för att räta ut obalansen mellan könen, dels för att det redan nu bara finns tre kineser i arbetsför ålder per åldring. Om 20 är ska två klara samma försörjningsuppgift.

Professor Yuan håller med om att befolkningspolitiken har del i obalansen mellan könen. Men huvudorsaken är att i en mansdominerad kultur föredrar man pojkar.Också möjligheten att könsbestämma foster spelar in, säger han. Trots att det är förbjudet, tvingar många familjer sina svärdöttrar att abortera flickfoster.
Om den naturliga balansen mellan könen ska återupprättas måste det första vara att åstadkomma en äldreomsorg som gör att ingen är beroende av söner för att trygga sin ålderdom, säger Yuan Xin.

Powered by Drupal - Design by Anders Dybdal